Gringos på rymmen i Sao Paulo

[Sao Paulo, 2004]

Vi tackade för skjutsen, hoppade ur bilen och vips befann vi oss någonstans i Sao Paulo, en av världens största städer med 17 miljoner invånare varav 90 procent verkar sitta i sina bilar och producera den smog som kläder staden i ett grått dis.

Av lokalkunniga hade vi fått några överlevnadsråd som vi rekommenderades följa, men eftersom vi är de vi är valde vi raskt att ignorera samtliga råd eftersom det blir mycket spontanare och roligare på det viset. Efter en snabb koll på kartan i Lonely Planet gick vi med raska steg rakt in i gyttret för att ta oss till ett visst ställe som verkade intressant.

Efter 100 meter märkte vi att inga gatunamn lät bekanta från kartan, troligen för att vi hade hamnat utanför kartans täckning. Efter ytterligare några hundra meter slog det oss att vi antagligen var helt vilse. En av alla dessa kevlarklädda poliser med hjälm som vaktar allt som inte är fastspikat tittade förstrött på oss. Vi visade honom kartan och försökte med engelska, teckenspråk och telepati att fråga efter vägen. Det var helt lönlöst. Efter en stund tecknade han åt oss att följa med, vilket vi gjorde. Han letade upp en kevlarklädd kollega som bildade eftertrupp.

Sålunda traskade vi nedför någon väg som övergick i grus, i en slags kolonn med en kravallpolis tätt framför och en bakom, till befolkningens stora intresse. Så fort vi stannade samlades folk runtomkring undrade vad som stod på. Till slut leddes vi ner i tunnelbanan där vi lämnades över till en vakt innanför spärrarna. Undrar vad polisen egentligen trodde att vi ville?