Turbanen från döda vinkeln

[Kairo, 1999]

Jag stannade till i skuggan av den väldiga pyramiden, överväldigad av alla de sinnesintryck som fyllde mig detta ögonblick. Här stod Napoleon, här stod Caesar, här stod… Plötsligt svartnade det för ögonen. Vad hände? Svimmade jag? Det visade sig att någon tryckt ned en turbanliknande tingest över mina ögon. Som dessutom luktade apa. Eller möjligtvis kamel.

När jag fick bort den stod en egyptier bredvid mig klädd i en sandfärgad galabiyya, allt för att diskret smälta in i omgivningen och snabbt kunna överfalla en intet ont anande vandrande plånbok.

“Five pound miiister!”

Samtidigt berättade han snabbt och osammanhängande på sin bästa engelska (som inte skulle lura en femåring) att han minsann hade hungriga barn som svalt. Även om jag inte var alltför överförtjust i vare sig den arme mannen eller hans breda mustasch för tillfället, kände jag att det skulle vara aningen oartigt att be hans barn svälta ihjäl.

Jag svarade aningen nekande på hans fråga, och därmed klickade det till bland hans mentala virrvarr av kugghjul. Jag hade nu avancerat till Stadium 12 i Strategi E och därmed snart fastnat i Fälla 7.Trodde han i alla fall, och log lite extra mot Miiister Plånbok framför honom. Jag mumlade något ohörbart och drog mig mot pyramiden.

“I will weit for yoo heer when yoo cume back”, sade han glatt och ställde sig symboliskt vid ingången.
“That will definitively happen”, mumlade jag sarkastiskt och dunstade snabbt in i pyramiden.