The beach

[Thailand, 2003]

Båten gled in i Mayabukten vid Phi Phi Leh och framför mig uppenbarades paradiset. Likt backpackarna i Alex Garlands bok “The Beach” hade även jag anlänt till den perfekta stranden som befann sig endast ett mangokast bort, den näst vackraste strand jag någonsin sett.

Visserligen var det lagunen i El Nido på ön Palawan i Filippinerna som var inspiration för Garlands bok, men det tänkte jag inte på särskilt mycket just nu.

Med snorkeln i högsta hugg kastade jag mig i det kristallklara vattnet, där färgglada fiskar lekte ovan de vackra korallerna utan att ta minsta notis om en tvåmeters skandinav som utförde en slags sinusvåg (med absolutbelopp) under ytan. De enda som brydde sig var de röda rackarna som kom fram och nafsade loss död hud från kroppen.

Omgiven av höga och mycket branta klippväggar är bukten effektivt skyddat från insyn tills man kommer in från havet och plötsligt finner den framför ögonen. I scenen där Di Caprio och de andra får se stranden för första gången kommer de från andra hållet, inifrån ön. Några långsvansbåtar guppade i vattnet en bit bort, vilket var enda skillnaden mot visionen från filmatiseringen, men likväl hörde jag Mobys “Porcelain” i mina inre öron.