Mink Machine

Tankar längs Manhattans asfalt

New York

Jag vandrar längs Femte Avenyn i New York. För varje steg känner jag stadens puls, mer än i någon annan stad jag varit i. Stressade välklädda människor skyndar förbi och i vartannat gathörn sprids en söt doft från rostade kastanjer. Om asfalten kunde tala skulle den fylla oändliga volymer med vad den har sett. Frank Sinatra sjöng om staden som aldrig sover och för en gångs skull håller jag med honom. Det här är en stad som låter, luktar och smakar.

Femte Avenyn har en tvådelad natur. I dess norra ände ligger Harlem, som för inte så många år sedan var en nedslående symbol för fattigdom och utsatthet. Gatans epicentrum ligger i Midtown med statusbyggnader som Empire State Building och Flatiron, för att inte tala om de glamorösa köpkomplexen lite längre norrut. Dess södra ände avslutas storslaget med triumfbågen på Washington Square, där de flotta hotellen trängs med de schackspelande människorna i parken. Med en kort taxiresa längs en enda gata kan man uppleva hopplös fattigdom och extrem rikedom, för att parafrasera Adolphson & Falk.

Nere vid Washington Square sätter jag mig på kanten av fontänen och tänker på serien Sandman av Neil Gaiman, där Dream och Death i slutet av första albumet satt här och matade duvorna. Tyvärr har jag inget att mata duvorna med, men de ser tämligen välgödda ut ändå. Genom triumfbågen ser jag åter Empire State Building. Att promenera runt i New York är som att befinna sig i en filmkuliss. Man känner igen sig överallt utan att ibland förstå varför. I filmer som Taxi Driver och Death Wish cementerades bilden av en hård och oförlåtande plats, där vattenånga strömmade ut från brunnslocken längs de kalla gatorna, men i klassiska romantiska komedier som Breakfast at Tiffany’s och Woody Allens Manhattan lyftes istället den sentimentala sidan fram.

[2002]

Reine

About

Reine is a web developer who enjoys caffeine-fueled urban traveling. More...

RSS @reinel Instagram